ellen

Det slog mig nyss att skolan börjar igen, ett helt nytt kapitel då allt är nytt. Skola, kamrater, klassrum, lärare, skolväg är några att nämna. Jag känmer ett pirr i magen, nyfiken att se vad som väntar, men samtidigt vill jag inte har allt det där nya. Jag vill ha min gamla skola, min gamla klass med underbara individer, sal 14, mina gamla lärare och min nu gamla skolväg. Jag som redan i höstas fick höra att jag var sentimental som tänkte på att vi skulle splittras, trodde att jag skulle vara redo, redo för att släppa taget. Jag trodde att då jag hade gråtit alla tårar och känt all saknad i förväg, skulle det inte kännas lika hemskt efteråt. Jag hade fel. Saknaden är större nu. Grät jag förut över att vi skulle splittras träffade jag ändå alla dagen efter och gick i skolan precis som vanligt. Gråter jag nu är morgondagen likadan, full av saknad.