ellen

Det är ju typiskt att det första (och förhoppningsvis sista) provet man missar är ett nationellt prov. Ja, det är sant, min väckarklocka ringde aldrig och där stod jag på busshållplatsen en timme senare och insåg att det var försent. Försöker intala mig själv att det är ettärligt misstag och kan begås av vem som helst, men ändå, det känns lite pinsamt. På håltimmen satt jag och min kära vän anna ute i solen och bara snackade pojkar och känslor, riktigt mysigt.
Efter skolan blev det en glass i centrum med steph, sara, sara och hassel och sedan hem. Nu taggas det för fullt, match ikväll!