ellen

Om jag vrider huvudet lite åt vänster kan jag se utsikten genom mitt fönster. Idag visar den en ödebelagd gata, mycket grått och regn. Har massor att göra men ännu har inte motivationen nått mig, den är som bortblåst. "Jag kan göra det sen, vänta lite, du hinner", är fraser som rör sig i huvudet, även fast jag vet sanningen. Det gör jag inte, det slutar i sömnlösa nätter, grinigt humör och en önskan att bara försvinna. Varför låter jag det ändå ske?