ellen

Jag känner hur tårarna snart kommer rulla ner för mina kinder, långsamt och försiktigt. Varje tår kommer att bära med sig en börda, ett stycke smärta och imorgon kommer allt vara som vanligt igen, imorgon kommer idag att vara ett minne blott. Om några veckor kommer samma känsla vara tillbaka och knacka på dörren. Eller nej, den kommer inte att knacka, utan den kommer att rusa in utan förvarning. Den kommer att ploga bort glimten i ögat, leendet på läpparna och drömmarna. Jag kommer att vara tom, precis som nu...