think or act?
Jag vet inte varför jag skriver det här egentligen. Det känns bara så himla löjligt och sjukt. För ett halvår sen var nuläget inte ens aktuellt, jag hade planerat något helt annat. Men vänskapen tog en tvist och allt ändrades, den skarpa linjen som gick genom vår vänskap började suddas ut och nu syns den knappt. Jag kan blicka tillbaka, kolla gamla inlägg i bloggen och se små sekvenser som jag saknar, men jag ser inte riktigt anledningen till varför det blev som det blev. Vissa dagar bryr jag mig inte, kan känna att jag klarar mig, medan jag andra dagar saknar det enormt, kan känna mig lite vilsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, ibland vill jag bara skicka iväg ett sms, ett meddelande på msn eller ringa. Jag har tänkt om jag skulle må bättre om vi "slöt fred" och började prata igen, för i nuläget kan jag nog säga att allt inte är hundra. Om du skulle ta första steget hade du nog fått en positiv respons, men om du inte gör det, kommer det vara såhär föralltid? Är det jag som ska ta första steget? Ge mig ett tecken då, ett tecken på att du vill. Jag som störde mig förut på att alla gick tillbaka, eller tog tillbaka, håller jag på att göra samma sak? Du läser nog inte min blogg längre, och om du gör det, skulle du då förstå att det här inlägget angår dig? Time will tell...
Kommentarer
Trackback
