ellen

var tillbaka i gamla skolan idag, minnena ploppade upp som maskrosorna en försommar. Alla känslor vällde över mig som jättelika vågor. Jag kände saknad. Saknad för den trygghet, de undebara lärare och skolsystern, salarna, korridorerna och dessa katastrofala med ändå så underbara fredagar vi alltid hade. Jag ska inte ljuga, fick kämpa lite för att hålla tillbaka tårarna, det var otroligt känslomässigt jobbigt. Men jag är så glad att jag gick dit iaf. Varför gymnasiet, jag vill inte ens vara där, jag hör inte ens hemma där. Det är synd att man ska behöva lämna den plats man känner att man kan kalla hem. Tänk nu att detta är en skola, förstår nu då hur speciella jag tyckte att dessa tre år var.