ellen

Jag känner mig nästan lite taskig. Idag fick jag reda på att en i min klass förlorade sin pappa när han var nio år, att han tog livet av sig utan att någon visste eller vet varför. Jag går runt dag in och dag ut, ser hur min pappa och fadersgestalt glider allt mer bort, hur avståndet mellan oss ständigt ökar. Men jag gör ingenting. I andras ögon och ur andra perspektiv skulle det nog klassas som otacksamhet, men genom mina egna är det bara brist på ork och lusten att må dåligt. Är jag en dålig människa för att jag inte bryr mig tillräckligt? Men samtidigt, hur många vet och förstår var jag går igenom varje dag?