ellen

Vad säger vi om fasader? Att de präglar utsidan och döljer det äkta och onda, låter insidan hålla känslorna i hårda tyglar. Låter tårarna förvandlas till gnistrande och klara åtråvärda ögon, den stängda och sorgsna munnen skina upp i ett iögonfallande leende och gör smilgroparna på kinden ännu mer tydliga och trollar bort bekymmerrynkan mellan ögonbrynen. Allt är perfekt. Allt är inte perfekt. Puttad och nerkastad på marken, blåslagen, öppna sår, brustna hjärtan. Jag står upp. Efter alla sparkar, slag och hårda ord så står jag upp. Jag stod upp. En starkhet som blivit svag. En svaghet som blivit stark. Jag orkar inte mer, jag vill kura ihop mig och gömma mig för omvärlden, släcka lampan och låta mörkret få vara ifred en stund. Jag vill ligga på marken en stund, känna det strödda saltet i såren svida och bränna. Jag vill skrika och låta tårarna forsa, jag vill vara ledsen. Det trodde ni inte va? Fasader är allt. Fasader är jag.

Plötsligt händer allt som aldrig skulle få hända..