ellen

För ungefär ett år sen var det du som ställde upp när jag behövde. Du kom springandes och kramade om mig när tårarna bara rann, när jag var sårad och sviken. Du fanns alltid där, precis som jag fanns där för dig. Vi hjälpte varandra, tillsammans fick vi distans från det som bekymmrade oss i verkligheten. Du har missat så mycket, så många händelser som jag egentligen ville dela med dig. Jag har så mycket att berätta, så mycket jag vill att du ska veta. Vi planerade en sommar med varma nätter framför brasan med winnerbäck spelandes på gitarren. Vad hände med den sommaren? Jag saknar dig.


"om jag nu var din ängel, varför lät du mig flyga iväg?"