ellen

/moi
Jag vill kunna skriva igen, kunna greppa tag om närmaste penna och printa ner mina tankar och känslor i vackra och genomtänkta meningar och ord. Jag känner mig stängd och kall och får inte fram några budskap över huvudtaget. Jag vill beröra och etsa mig fast hos folk, men jag vågar inte längre. Jag tror att jag är rädd för att bli bortkastad, bli utnyttjad och sedan oönskad. Du fick mig att känna lycka, känna hur ett glädjerus spred sig genom hela kroppen. Du fick mig att känna mig värdefull. På ett ögonblick stod jag sedan tomhänt och såg på allt jag hade förlorat, på alla inbillningar som fortfarande inte gör mig klokare. Jag tror att jag är rädd för att öppna mig, rädd för att förlora det viktigaste. Rädd för att förlora mig själv.