i'm tired of searching



I'm going crazy in my mind. Where are you?

mer kan jag inte ge dig

fyra dagar, mängder av känslor, allt på papper


i love you and your freckles

När jag varit ensam har du bara varit ett samtal bort
När jag behövt dig har du alltid funnits där
När jag blivit ställd inför svåra val har du alltid stöttat mig
När jag känt mig misslyckad har du fått mig på fötter igen
Du har suttit med mig i dåliga stunder och bara varit
Du har delat mina bästa stunder och skrattat med mig
Jag tappade leendet någonstans, du hittade det och ställde allt tillrätta
Den lyckligaste dagen i mitt liv, den spenderade jag med dig.



tack för att du är du

i felt something today

Är du nyckeln till passionen? Jag hoppas inte det, för att leva förkrossad gör ingen väl.

i'm sorry

Just nu ångrar jag att jag inte gjorde nåt, att jag inte skyddade dig. Jag var feg, förlåt...


...

Tack för att du svarade, jag kan andas igen...

i shall rise again

jag kommer snart att falla, men förhoppningsvis kommer något gott utav det...

think or act?

Jag vet inte varför jag skriver det här egentligen. Det känns bara så himla löjligt och sjukt. För ett halvår sen var nuläget inte ens aktuellt, jag hade planerat något helt annat. Men vänskapen tog en tvist och allt ändrades, den skarpa linjen som gick genom vår vänskap började suddas ut och nu syns den knappt. Jag kan blicka tillbaka, kolla gamla inlägg i bloggen och se små sekvenser som jag saknar, men jag ser inte riktigt anledningen till varför det blev som det blev. Vissa dagar bryr jag mig inte, kan känna att jag klarar mig, medan jag andra dagar saknar det enormt, kan känna mig lite vilsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, ibland vill jag bara skicka iväg ett sms, ett meddelande på msn eller ringa. Jag har tänkt om jag skulle må bättre om vi "slöt fred" och började prata igen, för i nuläget kan jag nog säga att allt inte är hundra. Om du skulle ta första steget hade du nog fått en positiv respons, men om du inte gör det, kommer det vara såhär föralltid? Är det jag som ska ta första steget? Ge mig ett tecken då, ett tecken på att du vill. Jag som störde mig förut på att alla gick tillbaka, eller tog tillbaka, håller jag på att göra samma sak? Du läser nog inte min blogg längre, och om du gör det, skulle du då förstå att det här inlägget angår dig? Time will tell...

G.D

Young love is sacrifice, young love is tough
Young love is innocent, young love is us



du vet inte vem du är

quit playing games with my heart...


healing process

I'm not ready to let you out of my life yet. I know i probably should, it would be for the best. I wouldn't spend a whole day in bed crying and feeling sorry for myself if it weren't for you. It's all your fault! I can't even spend a normal day in school without thinking about you. All of my music is ruined because from the first note, you are the one to pop into my head. I've cried so many tears and gained false expectations, let my heart be filled with these stupid emotions. And for what, for whom to be correct? YOU

confession

Du kan le hur mycket du vill, dina mörka ögon kommer att få min kropp att smälta varje gång.
Du kommer aldrig veta hur förkrossad jag är.

why didn't i go left?

walking. face down. left or right. right. look up. her. him. his eyes. his smile. look down. pass. hurt

viksjöskolan

var tillbaka i gamla skolan idag, minnena ploppade upp som maskrosorna en försommar. Alla känslor vällde över mig som jättelika vågor. Jag kände saknad. Saknad för den trygghet, de undebara lärare och skolsystern, salarna, korridorerna och dessa katastrofala med ändå så underbara fredagar vi alltid hade. Jag ska inte ljuga, fick kämpa lite för att hålla tillbaka tårarna, det var otroligt känslomässigt jobbigt. Men jag är så glad att jag gick dit iaf. Varför gymnasiet, jag vill inte ens vara där, jag hör inte ens hemma där. Det är synd att man ska behöva lämna den plats man känner att man kan kalla hem. Tänk nu att detta är en skola, förstår nu då hur speciella jag tyckte att dessa tre år var.

"Gråt inte för att det är över, le för att det hände"
Jag gråter iaf men jag är lycklig och tacksam för att det hände

those summer nights


Jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går ♥


numb



Jag dras till mörkret, där kan jag gömma mina tårar.

if you want to move forward

Nu är det nog din tur att ta på dig skulden


Jag älskar dig

Jag är så stolt över dig. Jag sitter här och är fortfarande chockad, kan inte förstå att det är sant. Du gjorde det! Du gav 110%, la ner all din kraft och passion och du lyckades, du kan börja forma din framtid. Jag beundrar dig för att ha viljan till något så stort, strunta i andras kommentarer och möta rädslan, det osäkra men samtidigt finna lyckan och glädjen. I tio månader har vi känt varandra men det känns som en evighet. Jag minns fortfarande första gången vi träffades, jag tyckte du verkade skitcool och pratade om dig dagen efter i skolan. Det va första träningen, du va först ut och taggad som vanligt, började småprata lite och skoja, sådär normalt. I slutet av träningen gjorde vi give me five och sa, ey yo homiiie! Jag är säkert helt löjlig som tar upp allt det här, fick bara en extra tankeställare. Nästa år kommer att vara helt annorlunda, du kommer inte finnas där på samma sätt, du kommer inte kunna bomba min inkorg med en massa sms, pusha mig på träningar och matcher eller ge mig en kram när jag behöver en. Men, måste vara positiv. Jag ska stödja dig, se det från den ljusa sidan. Du slog dom med häpnad och är faktiskt en av dom få som får chansen, ta den.

Tårar faller ner för mina kinder när jag skriver. Inte för att jag vill att du ska stanna, utan för att jag älskar dig så mycket att det gör ont i hjärtat att låta dig åka.
Åk, följ dina drömmar, du har inspirerat mig till att göra detsamma när jag väl finner dem där extra stora.

Glöm mig aldrig.

i may be the one to blame...

...men jag saknar olivia jättemycket <3


desire

Om du var till salu skulle jag köpa dig på en gång


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0