-
vad är du så jävla rädd för?
this is where i wanna be
Ni vet när man saknar någon. När man saknar någon så mycket att det nästan gör lite ont. Fast ingen sån där klämma-tummen-i-dörren-smärta, utan ett ont som varken alvedon eller ett plåster kan lindra. Ett svårslaget möte är när man sedan träffar den personen, det är som om alla murar i världen bara faller och där står man, öga mot öga. Man kan inget annat att le, ett lyckorus går genom hela kroppen och man vill bara hoppa upp och ner och skrika. Samtidigt vill man inget annat är att kasta sig i personens armar och stanna där.
Jag har verkligen saknat dig...
Jag har verkligen saknat dig...
jag hugger i sten
Som du sa, det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera
baby when you're gone
heal the world
Vill tillägna en tanke åt Viola. Fick precis reda på att hennes mamma har gått bort och efter allt den familjen har gått igenom förtjänar dem bara det bästa. Ibland är världen bra grym och orättvis. Mina tankar är med er..
om du hör det här
från vägarnas lyktor och städernas ljus
från skogarnas väsande, viskande sus
från åkrarnas jord och från strändernas brus
kom hem nu
tanke före handling. kom ihåg!
I don't wanna follow death and all of his friends
.
miss you ..
instead of facing the problem, i runaway
Kanske flyr jag nu, kanske lämnar jag skiten åt alla andra.
Men jag flyr till en plats där jag mår bättre, och det är väl bra?
Mår inte ni bättre om jag mår bättre?
Det gör ont nu, det gör verkligen ont i hjärtat.
Det är svårt att andas, stora tunga stenar liksom kväver och tynger ner bröstet.
Tårar rinner, i besvikelse, sorg och hjälplöshet.
Men du kan inte fly, och det är det värsta.
Att se på hur du slits mellan de olika parterna.
Hur du måste ställa upp för båda sidorna.
Men jag älskar dig, jag älskar dig mamma.
Och förlåt, men jag orkar bara inte, inte nu.
Men jag flyr till en plats där jag mår bättre, och det är väl bra?
Mår inte ni bättre om jag mår bättre?
Det gör ont nu, det gör verkligen ont i hjärtat.
Det är svårt att andas, stora tunga stenar liksom kväver och tynger ner bröstet.
Tårar rinner, i besvikelse, sorg och hjälplöshet.
Men du kan inte fly, och det är det värsta.
Att se på hur du slits mellan de olika parterna.
Hur du måste ställa upp för båda sidorna.
Men jag älskar dig, jag älskar dig mamma.
Och förlåt, men jag orkar bara inte, inte nu.
todledoo
Varje gång den där orangea msnrutan blinkade till ikväll fick jag nästan svårt att andas. Du finns kvar.
"the one"
Ellen Strandberg 2009
l'amour
Ellen Strandberg 2009
why do all good things come to an end?
förlåt för att jag inte har glömt.
glömt något som jag kanske borde ha gjort
gjort för länge sen
sen den dagen då jag insåg
insåg att jag var där igen...
du var aldrig borta.
glömt något som jag kanske borde ha gjort
gjort för länge sen
sen den dagen då jag insåg
insåg att jag var där igen...
du var aldrig borta.
lalalaaa
Wish I could stop by, and maybe say hi
And we ain't gonna stop until we get that
FREEDOM, FREEDOM, FREEDOM, FREEDOM
le love
Ellen Strandberg 2009
M.J
Din färgglada och spralliga personlighet har etsat sig fast i mitt hjärta.
Där stannar du förevigt...
Där stannar du förevigt...
where'd you go?
Jag känner mig nästan lite taskig. Idag fick jag reda på att en i min klass förlorade sin pappa när han var nio år, att han tog livet av sig utan att någon visste eller vet varför. Jag går runt dag in och dag ut, ser hur min pappa och fadersgestalt glider allt mer bort, hur avståndet mellan oss ständigt ökar. Men jag gör ingenting. I andras ögon och ur andra perspektiv skulle det nog klassas som otacksamhet, men genom mina egna är det bara brist på ork och lusten att må dåligt. Är jag en dålig människa för att jag inte bryr mig tillräckligt? Men samtidigt, hur många vet och förstår var jag går igenom varje dag?
fortfarande, fortfarande
home sweet home
En plats av trygghet. En plats där jag kan gömma och framförallt glömma det som annars tär på mig så hårt. En plats där jag är fri, där jag kan springa bort från allt som annars jagar mig. En plats där jag kan sträcka ut armarna med huvudet upp mot skyn, andas in och känna mig hemma. För mig är det allt.
