9B
Fyfan, gårdagen vill jag aldrig uppleva igen, det var hemskt att säga hejdå till alla. Började gråta i aulan när vi sjöng den blomstertid nu kommer, det var då det verkligen slog mig, aldrig mer. Jag och anna visade vår hemlighet, det var en film som vi gjort till minne av oss, med bilder och musik som förknippas med oss. Den uppskattades och många grät. Sen spelade adam och podde sjäng hallelujah och då brast allt, till och med niklas grät. Jag och olivia stannade länge, tillsammans med några i c pratade vi länge, sa hejdå till ytterligare lärare. Det måste ha varit riktig vänskap för aldrig har det gjort så här ont att lämna något, tryggheten finns inte kvar längre. Dom bästa åren i mitt liv har jag fått tillbringa med underbara personer, jag glömemr er aldrig och ni har en stor del av mitt hjärta. Jag älskar er
