Jag älskar dig
Jag är så stolt över dig. Jag sitter här och är fortfarande chockad, kan inte förstå att det är sant. Du gjorde det! Du gav 110%, la ner all din kraft och passion och du lyckades, du kan börja forma din framtid. Jag beundrar dig för att ha viljan till något så stort, strunta i andras kommentarer och möta rädslan, det osäkra men samtidigt finna lyckan och glädjen. I tio månader har vi känt varandra men det känns som en evighet. Jag minns fortfarande första gången vi träffades, jag tyckte du verkade skitcool och pratade om dig dagen efter i skolan. Det va första träningen, du va först ut och taggad som vanligt, började småprata lite och skoja, sådär normalt. I slutet av träningen gjorde vi give me five och sa, ey yo homiiie! Jag är säkert helt löjlig som tar upp allt det här, fick bara en extra tankeställare. Nästa år kommer att vara helt annorlunda, du kommer inte finnas där på samma sätt, du kommer inte kunna bomba min inkorg med en massa sms, pusha mig på träningar och matcher eller ge mig en kram när jag behöver en. Men, måste vara positiv. Jag ska stödja dig, se det från den ljusa sidan. Du slog dom med häpnad och är faktiskt en av dom få som får chansen, ta den.
Tårar faller ner för mina kinder när jag skriver. Inte för att jag vill att du ska stanna, utan för att jag älskar dig så mycket att det gör ont i hjärtat att låta dig åka.
Åk, följ dina drömmar, du har inspirerat mig till att göra detsamma när jag väl finner dem där extra stora.
Glöm mig aldrig.
Tårar faller ner för mina kinder när jag skriver. Inte för att jag vill att du ska stanna, utan för att jag älskar dig så mycket att det gör ont i hjärtat att låta dig åka.
Åk, följ dina drömmar, du har inspirerat mig till att göra detsamma när jag väl finner dem där extra stora.
Glöm mig aldrig.
Kommentarer
Trackback
